När du går in genom Nationalmuseums dörrar möts du av trapphallen. Atmosfären, rymden, den pampiga trappan, konsten, det flödande ljuset och de arkitektoniska detaljerna gör det till ett av Sveriges mest storslagna rum. På väggarna sitter Carl Larssons väggmålningar med motiv från den svenska konsthistorien. Vi kan exempelvis ta del av scenen när Gustaf III mottager antika konstverk, Tobias Sergel som arbetar i sin ateljé, Ehrenstrahl som målar Karl XI eller elever som tecknar av en modell vid Taravals ritskola.
I den övre trapphallen möter vi målningarna Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523 och Midvinterblot. Midvinterblot är ett av konstnären Carl Larssons mest omdiskuterade verk. Det var den sista delen i den svit av väggmålningar som han utförde på Nationalmuseum 1896. Motivet är från den svenska fornhistorien och visar den mytiske kungen Domalde som ska offras för att blidka gudarna och råda bot på en flerårig missväxt i landet. Redan den första skissen fick kritik, bland annat för att inte vara historiskt korrekt. Carl Larsson beslutade sig för att färdigställa verket ändå och det provhängdes på Nationalmuseum första gången 1915. Målningen debatterades därefter ända upp på regeringsnivå och refuserades slutligen. Efter Carl Larssons död 1919 förvarades målningen på det som idag heter Skissernas Museum i Lund. Efter det var den på resande fot och ägdes bland annat av en japansk samlare. Men, sommaren 1997 förvärvades målningen åter till Nationalmuseum med generöst ekonomiskt stöd av privata donatorer och stiftelser. Nu finns Midvinterblot igen där den alltid var tänkt att vara.