Lyssna på flera ljudspår om övre trapphallen.
Apollo är en den enda av de antika gudarna som har samma namn på grekiska och romerska. Han är en gud som rymmer många gåvor en och samma gestalt. Ljuset och solens gud som stod för konst, musik och poesi men också för jakt och framtidsprofetior. Dessutom var han den vackraste av gudarna, alltid ung välbyggd och atletisk men samtidigt med stor lärdom och läkekunnig.
Gipsskulpturen avbildar en helt naken ung man, vältränad med definierade muskler och i perfekt proportion. Han står med vikten på högra benet och med höger hand sträckt utåt. Den höll ursprungligen en pilbåge. På ryggen har han ett koger, ett fodral med pilar och över vänster arm hänger en kort mantel löst. Ansiktet vänder han lätt åt vänster med ett lugnt och vaket uttryck. Håret är stort och lockigt, uppsatt ovanför pannan med en liten rosett.
Originalet i marmor hittades i slutet av 1400-talet utanför Rom och togs till Vatikanen där det finns än idag. Namnet Apollo di Belvedere kommer från platsen där skulpturen stod först, innergården med den vackra utsikten.
En av de mest inflytelserika konsthistorikerna på 1700-talet, tyske Johann Joachim Winckelmann blev helt hänförd av denna skulptur. Allt det han beundrade med antiken hittade han, ädel enkelhet och stilla storhet – den perfekta manliga skönheten.
Guden Apollos lyskraft används på många sätt i namngivning än idag också ända ut i rymden. Rymdprogrammet Apollo var NASA:s stora rymdsatsning under 1960- och början av 70-talet, med målet att landa människor på månen – och föra dem säkert tillbaka till jorden.