Lyssna på flera ljudspår om övre trapphallen.
Här ser vi Niobe och en av hennes niobider, alltså ett av hennes barn. Vi kliver rakt in i ännu en våldsam berättelse från den grekiska mytologin som berättar om en människa som blir straffad av gudarna.
Gipsskulpturen av Niobe visar en stor och ståtlig kvinna, draperade i en klassisk grekisk tunika som faller runt henne i böljande veck. Hennes armar är bara och hon lyfter upp en del av tyget med ena armen och tittar med stelt stirrande ansikte uppåt medan hon håller den andra armen skyddande runt dottern som trycker sig mot henne.
Om Niobe berättades det i myterna att hon var en frygisk prinsessa som gifte sig med Amfion och blev drottning av Thebe. Amfion och Nibo fick många barn, 7 stiliga döttrar och 7 vackra söner. Barnen var drottningens lycka och stolthet, hon talade om deras förtjänster så fort hon kunde men en dag går hon för långt. Hon baktalar gudinnan Leto, för att hon bara har två barn. Visst är de gudar, men kan det verkligen mäta sig mot de 14 fantastiska barn som hon, Niobe har? Gudinnan Letos vrede väcks och hon skickar sina barn att hämnas. Solguden Apollo dödar alla de sju sönerna med sina guldpilar och med silverpilar låter mångudinnan Artemis de sju döttrarna få samma grymma öde. Det sägs att Niobe förvandlades till en stenklippa av sin sorg, en klippa som aldrig slutade gråta en strilande ström av tårar.
Originalet till den gipskopia som finns här på Nationalmuseum är del av en marmorskulpturgrupp som idag har ett särskilt rum på museet Uffizierna i Florens. Skulpturerna hittades i Rom 1583 och köptes av familjen Medici och blev i renässansen ett beundrat studieobjekt för konstnärer som ville förstå antikens anatomi, rörelse och känslouttryck. Den dramatiska kroppsställningen och de intensiva ansiktsuttrycken visade hur man kunde skildra starka känslor i sten – något som inspirerade både måleri och skulptur under flera hundra år.