Lyssna på flera ljudspår om övre trapphallen.
Trapphallen var ett viktigt rum i artonhundratalets museer och där ville man ofta gestalta, ge uttryck för, vad museet visade, vad det fanns för föremål, samlingar och också vilken typ av ideal som man ville omfatta med den här byggnaden.
Det första projektet till Nationalmuseums byggnad var till en byggnad i två våningar, men det här växte till att bli tre, för man skulle inrymma också Kungliga biblioteket i mellanvåningen. Nu blev det inte så, men det innebär att det finns två trapphallar i Nationalmuseum.
I den nedre trapphallen så blev det så småningom, efter en lång process, Carl Larssons målningar av de svenska konstsamlingarnas historia. Här uppe blev det till slut, i början av 1900-talet, Carl Larssons bilder av Gustav Vasas intåg i Stockholm och senare Midvinterblot.
Men det var inte del av det ursprungliga projektet, utan då ville man visa den högsta konsten i den västerländska kulturhistorien och det var romersk och grekisk skulptur som man visade här i form av avgjutningar.
I trapploppet så murade man in avgjutningar av Parthenonfrisen från British Museum i London. Man köpte avgjutna bitar av Parthenonfrisen och satte in här i trapploppet för att markera det som man tyckte var den finaste konsten.
I nischerna här, där det idag står det gipsskulpturer, där satt det även gipsplattor, även det avgjutningar av antik skulptur, insatta i väggarna.
Men, det var inte bara skulptur utan man ville ha med måleri också. Och tittar man uppåt taket så ser man rundlar, runda målningar med porträtt av 20 konstnärer i den västerländska traditionen.
Och de här visar på 1850–1860-talets estetiska kanon, preferenser, vilka man tyckte var de bästa konstnärerna då. Det här urvalet visar på vad man på mitten av 1800 talet tyckte var den främsta konsten, och det är bara män.
Det börjar med den grekiska och romerska konsten och romaren är faktiskt anonym. Det är bara ”en romare” som är med, medan alla de andra är namngivna. Och de är renässanskonstnärer från Italien, från Tyskland och 1600-talets mästare Velazquez, Rubens, Rembrandt och Claude Lorraine med flera. De här porträtten målades av svenska konstnärer som delade upp de här mellan sig.
För att se målningar av några av dem så går man in genom dörrparet vid trappans topp, det står fortfarande ”Tavel-samlingen”. Där på ömse sidor om ingången står två grönspräckliga marmorkolonner som troligen är från Hadrianus villa utanför Tivoli, alltså en romersk kejserlig byggnad, från 100-talet efter Kristus.
De här kolonnerna köptes av Gustav III i Rom och han hade tänkt att ha dem till några av sina byggnadsprojekt, som aldrig förverkligades.
I stället ärvdes de av museet, kan man säga, och sattes upp här.